Hem, Intervjuer/Interviews

Intervju med Ingalill Bjartén och Madeleine Göransson

En gråmulen söndagseftermiddag i mitten av november träffade SCISER Ingalill Bjartén och Madeleine Göransson på Solidaritetshuset på Södermalm för en intervju. Ingalill och Madeleine är båda aktiva inom Socialdemokraternas kvinnoförbund, S-kvinnor. De har nyligen gett ut en ny bok om fredsarbetet och de har varit starkt drivande bakom att S-kvinnor numera kommer driva frågan om nedrustning och omställning samt inrättandet av ett fredsdepartement – något SCISER kommer att följa med glädje. Här följer intervjun med Ingalill och Madeleine.


Salvador Perez

Berätta lite om er själva och era politiska engagemang. Som jag förstår det är ni båda partipolitiskt aktiva.

Ingalill Bjartén

Mitt politiska engagemang började när jag var 17 år ungefär. Det var då jag började bli intresserad av fredsfrågorna och jag gick med i Svenska Freds-och Skiljedomsföreningen. Mer specifikt började mitt partipolitiska engagemang i VPK, som dagens Vänsterpartiet hette på den tiden.

Efter att ha varit ute och rest och bland annat bott i Spanien, Marocko, Tyskland och en kort vända i Danmark så kom jag tillbaka och hamnade i Lund där jag började på universitetet. Jag var mycket engagerad i flyktingfrågan, då jag hade många vänner från Sudan, Eritrea och Mellanöstern. På detta viset skapade jag ett brett kontaktnät. Framförallt så väcktes ett livslångt intresse och engagemang.

Efterhand lämnade jag VPK och hamnade i Socialdemokraterna,i första hand genom att jag blev involverad i den lokala kvinnoklubben i Hjärup. Såsmångom fick jag flera olika förtroendedrag i Staffanstorp och blev vice-ordförande i Hjärups kvinnoklubben.

Jag hade mina socialistiska idéer i grunden och jag förde över de på Socialdemokratin, och det var en nagel i ögat i på många. Socialdemokraterna hade väldigt svårt att förstå detta, de hade helt enkelt inte tänkt i socialistiska banor. Jag samlade in pengar till Nicaragua bland annat.

Sedan kom jag in i S-kvinnor distriktsstyrelse 1988 och där blev jag snabbt vice ordförande och ansvarig för de internationella frågorna. Jag blev kvar där till 2009 och var mycket engagerad framförallt i Palestinafrågan. Jag lämnade uppdraget som vice-distriktsordförande för S-kvinnor i Skåne i samband med turerna kring Stoppa matchen-kampanjen vars syfte var att markera gentemot Israels agerande under Gazakriget 2008-2009.

Madeleine Göransson

Mitt politiska engagemang började i Socialdemokraterna i Kungsbacka kommun på 90-talet. Det var min pappa som inspirerade mig in i det politiska arbetet, han har så länge jag kan minnas alltid varit engagerad både fackligt och politiskt för ett solidariskt och jämlikt samhälle fritt från orättvisor. Därför har han alltid varit en förebild för mig.

Efter ett tag blev jag invald som ersättare i förskole och grundskolenämnden, det låg mig närmast i intressebarns utveckling och utbildning-vilket är en viktig grund i samhället. Det är där fredsfrågorna börjar enligt mig. Om vi inte ger barnen rätt resurser från början kan det leda till utanförskap, arbetslöshet, psykisk och fysisk ohälsa vilket i sin tur kan leda till konflikter i hemmet och samhället där våldet är en utav beståndsdelarna.

År 2012 flyttade jag till Österlen där jag fortsatte med mitt politiska engagemang.  I samband med det träffade jag Ingalill och gick med i en studiecirkel som hon startade med fokus på kvinnor, fred och säkerhet. Det var i samband med det jag blev ytterst medveten om att jag ville arbeta med fred, internationell solidaritet och jämställdhetsfrågor i politiken.

Efterhand blev jag invald i S-kvinnor i Skånes distriktsstyrelse med ansvar för de internationella frågorna, vilket är mina hjärtefrågor. I den rollen anordnar jag bland annat fredskonferenser, föreläsningar med fokus på i kvinnans roll i säkerhetspolitiken, skriver debattartiklar, med mera. I augusti i år var jag ombud på S-kvinnors förbundskongress i Malmö där jag var en utav de som drev på ett bifall för en motion med namnet “Från vapenexport till omställning till civil produktion och inrättandet av ett fredsdepartement.”

Salvador Perez

Vi fortsätter med den bok ni nyligen har gett ut tillsammans. Berätta lite mer om boken och bakgrunden till den.

Ingalill Bjartén

Det började med att vi började skriva lite debattartiklar som blev publicerade, både i Dagens Arena, ETC, Miljömagasinet och så vidare. I debattartiklarna protesterade vi mycket mot vapenexporten och NATO-övningar i Sverige, till exempel den stora övningen Aurora 17 i Syd-och Västsverige. I samband med den övningen skrev vi en uppmärksammad debattartikel där budskapet var att “vi vill inte vara med och leka kring.”

Under hela min tid i S-kvinnor skrev jag om att stoppa vapenexporten och var engagerad i den frågan. Jag var bland annat ute och pratade mycket om vapenexporten, på seminarier och liknande. Då talade jag mest om varför vi skulle stoppa vapenexporten men jag hade inte ännu någon idé om omställning av försvarsindustrin från militär produktion till civil produktion. De idéerna kom jag i kontakt med först för några år sedan.

Madeleine Göransson

Förutom det Ingalill säger så är det viktigt för mig att förmedla, sprida kunskap i de här frågorna så att alla kan ta det till sig, vi behöver fler som vill engagera sig, desto starkare blir opinionen och trycket på ett tankeskifte. Vapenexporten ökar från år till år likaså försvarsbudgeten. Det är orimligt och det förebygger inte konflikter nationellt och internationellt, det underminerar utveckling enligt mig, det bygger faror mot demokrati, mänskliga rättigheter, inte minst mot kvinnor och barn. Vi behöver en fredsminister och ett fredsdepartement för att lägga mer tyngd på fredsfrågorna, nedrustning, forskning, integration, konfliktförebyggande arbete på flera nivåer-nationellt och internationellt, vi behöver fler människor i fredsarbete, fler kvinnor i fredsförhandlingar bland annat för de frågor som rör dem själva och samhället i stort. Det om något borde vara ett mål för en feministisk regering. Det är en stor målkonflikt med den feministiska utrikespolitiken och vapenexporten.

Salvador Perez

I boken finns en motion till S-kvinnors förbundskongress i Malmö som var i augusti i år. Den motionen handlar om att ställa om från militär produktion till civil produktion och inrättandet av ett så kallat fredsdepartement. Berätta lite mer om den motionen.

Ingalill Bjartén

Jag började med att nämna och lyfta Inga Thorsson och berätta att om att hon gjort en statlig utredning på 80-talet just om omställning från militär produktion till civil produktion. Trots att utredningen var ett gediget arbete stoppades den bara undan.

Jag satt själv och läste den förra sommaren och bestämde mig då att fortsätta på Inga Thorssons bana och fullfölja hennes resonemang. Därför skrev jag den motion som finns i boken. I motionen argumenterar jag för att det är dags att vi ska ta tag i det idégods Inga Thorsson lämnade efter sig och att det inte räcker med att minska vapenexporten och granska de länder vi exporterar vapen till. Istället ska vi verka för att vapenexporten upphör helt, det genom att ställa om från militär produktion till civil produktion.

Ett förslag som jag har är att bygga räddningshelikoptrar istället för Jas Gripen, till exempel. Bakgrunden till det förslaget är de skogsbränder vi haft i Sverige de senaste åren. Då fick vi hyra in eller låna italienska flygplan eftersom vi inte hade de resurserna i Sverige. Det var ungefär samma situation under Estonia-katastrofen. Då hade vi också väldigt ont om räddningshelikoptrar. Det är samma teknik som kan användas för räddningshelikoptrar som för att bygga stridsflygplan, så det ligger inte så långt ifrån.

Förutom räddningshelikoptrar finns ett stort behov av robotar som kan röja minfält. Det ligger så mycket landminor och trampminor över hela världen, i Vietnam finns fortfarande väldigt mycket minor. Det finns alltså behov att fylla.

Salvador Perez

Vad händer nu med motionen nu? Jobbar S-kvinnor med den här frågan nu?

Ingalill Bjartén

Den här motionen kom till S-kvinnors kongress i augusti, och då gick igenom helt med övervägande majoritet.

Madeleine Göransson

Nu väntar ett vidare arbete med motionen i riksdagen.

Salvador Perez

Hur gick debatten om motionen?

Ingalill Bjartén

Förbundsstyrelsen ville bara besvara motionen men inte anta den. Maj-Britt Theorin, Madeleine och även andra S-kvinnor argumenterade väldigt passionerat för motionen. Debatten om motionen finns att se på S-kvinnors hemsida.

Salvador Perez

Den uttalade ambitionen med den här motionen är som jag förstår att Socialdemokraterna till slut ska driva en politik för nedrustning och omställning från militär till civil produktion.

Ingalill Bjartén

Och att de ska tillsätta en utredning liknande den Inga Thorsson gjorde på 80-talet, och att de ska ta den på allvar den här gången.

Salvador Perez

Samtidigt så vet vi att S-kvinnor bara är ett av många förbund i Socialdemokraterna. Nu finns det alltså beslut på att S-kvinnor ska driva den fråga som förbund inom Socialdemokraterna. Hur ser du på möjligheterna för S-kvinnor att påverka och få med andra förbund att ställa sig bakom nedrustning och omställning som fråga och få moderpartiet att anta en sådan politik.

Ingalill Bjartén

Socialdemokrater för tro och solidaritet är en annan S-förening som driver frågan om att stoppa vapenexporten och att ställa om produktionen. S-studenter driver också frågan. Vi har också fått stöd från enskilda personer inom S.

Madeleine Göransson

Jag hoppas att förbundet driver frågan hårt nu. S-kvinnor behöver trycka på mer kraftfullt överhuvudtaget när det gäller vapenexporten och vapenindustrin, jag säger det igen-vi behöver ett tankeskifte. S-kvinnor har historiskt sett gjort mycket för fred, internationell solidaritet och nedrustning. Vi behöver än mer driva på både partiet och regeringen om ett tankeskifte vad gäller vapenindustrin och vapenexporten som bara ökar. Dessutom är det ett stort frågetecken att regeringen inte har signerat kärnvapenkonventionen i FN. Som det ser ut nu finns det inget underlag i riksdagen för en ratificering.

Vi ser tyvärr ett närmande mot NATO bland annat i försvarsbudgeten och samarbetet i och med värdlandskapet och det ger mig kalla kårar. Det är en motsättning i feministisk utrikespolitik. Resurser som istället hade kunnat användas till välfärd, klimatfrågan, fredsforskning, integration-konfliktförebyggande arbete-allt det som skapar konflikter och utanförskap i ett samhälle om det inte fungerar. Resurser som hade gynnat fred, demokrati, mänskliga rättigheter, kvinnliga rättigheter nationellt och internationellt. Vi behöver ett fredsdepartement med en fredsminister.

Salvador Perez

De etablerade fredsorganisationerna i Sverige, bland annat Svenska Freds, jobbar mycket frågan om vapenexport men de jobbar mycket mindre eller ingenting alls med frågan om omställning från militär till civil produktion. Varför tror ni att det är så?

Ingalill Bjartén

Jag tror inte att de har tänkt tanken bara, jag tror inte det. Birger Schlaug som tidigare var aktiv i Miljöpartiet är ute och föreläser just nu och han använder argument som jag har min bok, vad vi kan göra istället för Jas Gripen och att vi kan göra en civil produkt mot minor. Delar av Miljöpartiet och delar av Vänsterpartiet är intresserade av dessa frågor men det är framförallt vi S-kvinnor som driver frågan.

Salvador Perez

I boken finns den här idén om fredsministrar och fredsdepartement. Kan ni berätta lite mer om den iden, bakgrunden och också hur det skulle fungera praktiskt.

Ingalill Bjartén

Tanken är att ha en fredsminister i varje land i världen som ett komplement till utrikesministern. Fredsminstern i varje land ska också ha ett eget departement, ett fredsdepartement. På så sätt kan utrikesministrarna syssla med de frågorna som de är bra på, som relationer med andra länder, och fredsministrarna kan i sin tur gå ut och upplysa i skolorna. De kan också föra fredsfrågorna i regeringarna och parlamenten och de kan också analysera läget från ett annat perspektiv när det blir oroligheter med ett annat land, så att det inte blir så att alla svar blir på eventuella problem blir militära, till exempel att skaffa nya vapen.

Madeleine Göransson

Fredsministern skulle också få ansvaret att göra en omställning från vapenproduktion till civil produktion. Fredsforskningen skulle få ett större fokus och mer hade gjorts i fredens namn. Jag tror att om vi hade haft en fredsminister med ett fredsdepartement så hade Sverige undertecknat och ratificerat kärnvapenkonventionen i FN. Klimatfrågan är också i allra högsta grad en fredsfråga, en brådskande sådan. Målet ska vara konfliktförebyggande arbete nationellt och internationellt, diplomati, dialog och inte bygga murar med försvarsallianser där dessutom kärnvapen är inblandade. Vi behöver avspänning, mindre militarism, våld, hot och upprustning mellan och inom stater. Vi ser historiskt att det inte är lösningen. Patriarkala maktstrukturer har  präglat säkerhetspolitiken i världen vilket inte gynnar fred och utveckling.

Salvador Perez

Sista frågan. Mitt intryck är att fredsfrågorna i alla fall i Sverige har hamnat i skymundan. Det är andra frågor som är mycket mer ute i ljuset just nu. Till exempel ser vi en stark mobilisering i befolkningen i stort, men särskilt bland unga, i miljö-och klimatfrågan. Hur får man till en liknande i fredsfrågorna som i miljö-och klimatfrågorna.

Ingalill Bjartén

Man kan ha en liten Greta som börjar att prata om fredsfrågorna. Mitt barnbarn skrev till den dåvarande regeringen när hon var 7 år. Hon var jättearg för att det var krig och för att vi sålde vapen. Hon skrev på sitt sätt att “jag vill att du ska skrota alla vapen”, och hon fick svar också. Jag tror att en sådan ungdom kan börja mobilisera andra ungdomar.

Sen så är både freds och klimatfrågorna väldigt närbesläktade. Det gäller migrationsfrågorna också, eftersom krig orsakar migrationsströmmar. Krig har också en miljöpåverkan, jordbruk och liknande blir ofta helt söndertrasat vid krig vilket leder till svält. Det här är inte något som bara drabbar i utlandet, vilket är något man annars kan tro. Militärens övningar också i Sverige orsakar stor miljöförstörelse, till exempel i Norrbotten där olika militärövningar stör djurlivet. Vi ska komma ihåg att det inte bara är den svenska militären som är däruppe och leker krig, det är också NATO-styrkor, vilket är något flera fredsaktivister uppmärksammat och mobiliserat mot.  Ett annat mycket allvarligt exempel är nedsmutsningen av Vättern, en stor dricksvattentäkt. Det är en skandal som inte får tillräckligt med uppmärksamhet. I förlängningen utarmar också ständigt ökade försvarsutgifter välfärden. Det är anmärkningsvärt att vi ska lägga ned pengar på kanoner när sjukvården och kommunerna i landet går på knäna.

Madeleine Göransson

Jag håller med Ingalill om att fred och klimatfrågan är släkt med varandra.

Det är viktigt att börja med barnen och ungdomarna,att hemma, i förskolan, skolan diskutera och utbilda i demokratifrågor, mänskliga rättigheter och så vidare. Konfliktförebyggande arbete, hur vi ska möta varandra på ett fredligt sätt istället för att kränka använda sig utav våld. Det är oerhört viktigt att det finns tillräckligt med resurser till barns utbildning och utveckling, de är vår framtid. Då har vi kommit en bra bit på vägen.

En levande kultur är också viktig som kan och vill förmedla de här frågorna inom musik, teater, konst osv. Det är viktigt med förebilder som barn och ungdomar kan ta till sig, som kan ge dem hopp och tro om en bättre värld att leva i utan våld, kränkningar, hot, rasism, främlingsfientlighet. Kultur förenar människor och bygger broar till nya insikter och kunskap om oss själva och andra.

Naturligtvis kan S-kvinnor stärka musklerna än mer i fred och nedrustningsfrågor, driva opinion, nätverka med civilsamhället, förmedla kunskap, skriva motioner, vara eld i baken på partiet eftersom vi är en fristående organisation.

Civilsamhället behöver också mer resurser för att ha möjlighet att kunna anställa fler till att arbeta med fredsfrågor på olika plan.