Begrepp, Encyklopedi

Militarism

Begreppet militarism är omtvistat och svårdefinierat men det kan beskrivas som en tolkningsram för händelser i vår omvärld som innebär att ett traditionellt säkerhetsperspektiv formar förståelsen av det som sker. Säkerhet byggs bäst, enligt militarismens logik, med hjälp av vapen. Inbyggt i militarismen är en omvärldsanalys som ytterst betraktar andra länder som militära hot. Att förlita sig på diplomati eller formulera alternativa säkerhetsperspektiv framställs som naivt eller direkt oansvarigt.

Militarismen förstärks genom en organisatorisk struktur där samma personer rör sig mellan militären, försvarspolitiken och militärindustrin. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen har definierat det militärindustriella komplexet som ”gemensamma intressen mellan krigsmaterielindustrin, militären och det politiska etablissemanget.” En byråkrati präglad av militarism är en navelskådande institution som både skapar och attraherar militaristiska synsätt. Resultatet blir att beslutsfattare och experter, som förmodas göra oberoende utredningar, bekräftar varandra och besluten blir kortsiktiga och ensidiga. Ett exempel på detta är beslutet som togs av Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) att godkänna vapenexport till USA under Irakkriget trots att svensk lag förbjuder vapenexport till länder i krig. Frida Blom, Svenska Freds, menar att ”[den] tänkta delegeringen av rutinärenden från regeringen till en myndighet har blivit en näst intill fullskalig överlämning av besluten, i direkt strid med riksdagens beslut.”

“Militarism is at once a state of mind and a military and political system. On the one hand, it is a belief that war is both inevitable and wholesome […] On the other hand, it is a system whereby every citizen is compelled to military service, whereby a large and powerful class of military officers influences or dominates policy, and whereby education is directed by the State to a glorification of war.”– G.Lowes Dickinson, statsvetare och filosof

Fred definieras inom militarismen i termer av avsaknad av krig och inte utifrån reell trygghet eller faktisk avsaknad av våld och hot (inom fredsforskning används begreppen negativ och positiv fred för att göra den här distinktionen). Militarism kontextualiserar inte konflikter och tar inte hänsyn till de långsiktiga konsekvenserna av krig. Den överhängande risken i att tro att militära medel ska lösa djupgående konflikter är att man skapar sig fler fiender och ytterligare incitament för människor att ansluta sig till terroristorganisationer. Våld föder mer våld vilket anses fordra användningen av mer våld; det är en förenklad sammanfattning men illustrerar problemet med kortsiktiga lösningar och dekontextualisering av konflikter. För att kunna bilda sig en förståelse för den här sortens våldsspiraler krävs det att man lämnar utrymme åt omvärldsanalyser som inte utgår från militaristiska ståndpunkter. När krig och konflikter inte sätts in en kontext leder det till att de börjar betraktas som oundvikliga fenomen, ungefär som naturkrafter. Men krig är ett resultat av politiska beslut och något som människor startar och därför även bör vara kapabla till att avsluta. Genom att blottlägga militarismens inflytande och vända sig till andra sätt att analysera världen kan man börja bryta sig loss ur negativa spiraler och på allvar realisera ett fredsarbete som aldrig kan få fart utan att militaristiska samhällsstrukturer konfronteras.